Frida ❤ IKEA ❤ Umeå = SANT!

När man läser intervjuer med formgivare, stylister och inredningsbloggar som får frågan om var deras inredningsintresse började, så är det närmast obligatoriska svaret ”att de möblerade om hemma redan som barn” eller att de "gillade att inreda i sina dockhus". Så var det för mig också. Men om jag ska ta min analys ett spadtag djupare så var jag en ganska blyg viol när jag växte upp. Att experimentera och utforska min tonårsidentitet med hjälp av mode och annorlunda kläder var därför aldrig ett alternativ för mig. Jag ville ju inte sticka ut och synas. Däremot älskade jag att möblera om och prova olika stilar i mitt flickrum, så inredning och design blev min uttrycksform. Där kunde jag sväva iväg hur mycket jag ville och testa nya idéer utan att behöva ställa mig själv i strålkastarljuset. 

 

Jag klippte och klistrade också och byggde tredimensionella rum i gamla skokartonger tillsammans med mina kompisar. Idag kanske man skulle säga att vi gjorde moodboards men på den tiden handlade det mer om dagdrömmar och framtidsfantasier. Hur skulle vi bo när vi blev vuxna och vilka liv ville vi leva? Vem ville vi vara? Och hur kunde man gestalta det med hjälp av möbler och inredningsdetaljer. På den tiden fanns ju varken internet eller samma utbud av inspirerande inredningsmagasin som idag. Därför var IKEA's årliga katalogutskick en högtidsstund och startskottet på en ny säsong av idéer och inredningslösningar. 

 

Eftersom vi hade 35 mil till närmsta varuhus åkte vi inte till IKEA särskilt ofta och varje besök föregicks av noggrann planering och minst tre varv i butiken. Ett första för att titta runt i utställningarna, ett andra för att handla och ett tredje för att bocka av alla inköpslistor man fått med sig från vänner och grannar. Och jag åkte alltid därifrån med bilen full av grejor och huvudet fullt av inspiration. För att inte tala om känslan av att ”allt är möjligt”. Kanske inte så konstigt att IKEA snabbt blev min framtida drömarbetsgivare? Ni som har följt mig länge vet ju också att förkärleken till IKEA var en stark drivkraft till att jag startade Trendenser när jag pluggade på universitetet, just därav.

 

Under de tio år som passerat sedan jag startade min blogg har det hänt väldigt mycket. Både med min egen "karriär" och kunskap om branschen, liksom med vår allmänna inställning till inredning och boende. För att inte tala om vår finansiella miljö och ränteläget. Idag är vi många som använder möbler som ett sätt att markera vilka vi är eller önskar att vi vore även i vuxen ålder och givet den låga räntan blir "redskapen" vi använder bara större och större. Vi pratar inte längre skokartonger och flickrum, utan riktiga möbler, hus, sommarställen och renoveringsprojekt. Idag bygger vi en stor del av vår identitet kring vårt boende och väljer inredning lika mycket för vad den ska säga om oss, som för vad den faktiskt ska användas till. Och många gånger gör vi det både kortsiktigt och nyckfullt. Det bekymrar mig. För det är stor skillnad på att experimentera med design i drömmarnas värld och att göra det med resurskrävande soffor, sängar och möbler. Inte minst ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv.

 

Jag säger inte att det är något fel i att vilja omge sig med fina saker, det vill ju jag också - men en vacker kuliss betyder ju ingenting om vi snart inte har någon jord kvar att bo på. Vad har vi då för framtid att se fram emot? Det här är något jag funderat väldigt mycket på den senaste tiden, inte minst eftersom jag jobbar med inredning på heltid numera. Hur ska jag förhålla mig till det här? Vad kan jag bidra med? Och om man inte kan göra allt, räcker det att göra något alls? IKEA’s ambition att ta mer ansvar för naturens resurser och ett mer hållbart samhälle inspirerar mig, och säkerligen många fler. Om vi alla hjälps åt att fatta smartare beslut i stort och smått, och om vi vågar ifrågasätta oss själva och hur vi tänker kring heminredning - så tror jag det kommer ta oss en bra bit på vägen mot en mer hållbar värld. 

 

Och mot bakgrund av allt det här; min uppväxt i Umeå, min personliga resa och min bloggkarriär och inte minst mitt pågående sökande i hur jag ska förhålla mig till mitt miljötänkande vs mitt jobb - är jag så outsägligt stolt över att få vara en del av IKEA’s nya satsning på hållbarhet och en del av IKEA’s öppningsvecka när de slår upp portarna för ett nytt varuhus i min gamla hemstad Umeå. Det sluter min cirkel och ger mig hopp om framtiden. Kom gärna och lyssna på mina föreläsningar på varuhuset, eller Umeå universitet så lovar jag att berätta mer om hur jag tänker.

 

Hoppas vi ses!