Låt mig börja med en brasklapp. Jag gillar inredningstidningar, det gör jag verkligen. Det finns få saker som är så inspirerande som att botanisera på Press Stop eller att få lägga sig raklång i soffan med ett nytt trycksvärtsdoftande nummer av sitt favoritmagasin. Lägg därtill att jag är den första att ställa upp med pepp och hjälp till andra medbloggare i allt från fakturafrågor till creddande med länkar. Men. Härtill är jag nödd och tvungen att ta upp ett fenomen som berör de båda och som retar mig just nu.
För mig som bloggat i tio år är det tydligt. För er som precis har börjat hänga runt i sociala medier kanske det inte är fullt lika påtagligt. Ändå vågar jag påstå att ingen som läser inredningsbloggar kan ha undgått hur de stora drakarna i tidningsvärlden har rekryterat över flera av landets mest talangfulla bloggare och förvandlat dem till veritabla Clickbait-maskiner. Plötsligt sprutar inredningsbloggarna ur sig mängder av inlägg med rubriker typ "12 oväntade sätt att inreda XXX på, du kommer bli förvånad över nummer X" eller "Därför måste du vertikalmåla ditt hem" följt av ett gäng lånade bilder från andra sajter. Varför? Jag fattar att det där är ett sätt att snabbt driva trafik till Bonnier och Schibstedt och Aller Media (ja.. hejdå alla frilansjobb, vi ses nog aldrig mer) men det är ju också ett väldigt effektivt sätt att döda följarnas bloggläslust på sikt. Och till vems lycka? Jo pappersmagasinens.
Vill vi bloggare verkligen gå i den fällan?
Vill vi bloggare verkligen gå i den fällan?
Jag tycker också det är intressant att granska valfritt inredningsmagasins innehåll i papper och jämföra det med samma magasin på webben. De står inte direkt för liknande kärnvärden och varumärken i min värld? För om man skalar bort inredningsbloggarnas föredömliga arbete med att producera ovan nämnda "inredningstexter" istället för personligt vinklade bloggginlägg - så ser man plötsligt märkliga redaktionella artiklar uppenbara sig. Residence (som jag uppfattar som ett trendkänsligt designmagasin) skriver plötsligt om Klädkoder för bröllop - etikettdoktorn reder ut begreppen och Maskinerna som blandar Whisky-drinkar baserat på din Facebookprofil? Och Sköna hem (som jag uppfattar som en premiumtidningmed flotta hemma-hos-reportage från våningar på Östermalm) drar sig inte för att publicera artiklar av typen 14 katter som har synpunkter på din inredning?
Seriöst? Vad är det som händer?
Är det ingen som värnar om innehåll och koncept längre?
Samma inredningstitlar skulle ju aldrig publicera den typen av artiklar i sina papperstidningar?
Och vad blir det för kvalité på trafiksiffrorna om man bjuder på sådant apart innehåll?
Jag har full förståelse för att man som bloggare föredrar att ligga på en portal och få en jämn månadsinkomst (jag om någon vet ju vad det innebär att inte göra det) men tycker det är skittråkigt rent ut sagt att så många bloggare i utbyte mot den tryggheten låter sig fogas under pappersdrakarnas tvivelaktiga knep för att driva volymtrafik på nätet. Visst finns det undantag från den här trenden, en handfull personer har verkligen blommat upp efter att ha flyttat på sig (ta Krickelin, Underbaraclara och Helena som bra exempel på det) men överlag tycker jag fenomenet är väldigt tydligt. Bloggläsandet i inredningsbranschen är inte längre vad det en gång varit sedan majoriteten av de duktiga skribenterna signat upp sig för förlagen och innehållet där har inte utvecklats till det bättre. I alla fall inte utifrån oss bloggkonsumenters perspektiv. Kan vi inte försöka ändra på det, innan det är försent?