När jag var anställd och drömde om att starta eget så var en av mina målbilder just det här. Att kunna få sitta kvar vid köksbordet och jobba i lugn och ro när alla andra skyndat iväg till sina arbetsplatser. Att slippa morgonjäkt och rusningstrafik och stresspåslag innan frukost. Och att få se sitt eget hem i dagsljus lite oftare. Simple as that. Jag tror det är viktigt att ha både stora och små visioner att plocka fram i huvudet när man kämpar med livsavgörande beslut och jag är övertygad om att det är lika viktigt att värna om bådadera när man väl har tagit steget. Annars är det lätt att man bara fokuserar på de stora målsättningarna och prestationerna när man fått vind i seglen. Just därför är jag fortfarande mån om att aldrig behöva vara inne på kontoret före kl 10. Trots att jag har anställda nu. Men morgontimmarna i ensamhet är viktiga för mig. Inte bara för att det var något jag lovade mig själv och att de ger mig möjlighet att starta dagen i min egen takt, utan för att det lämnar mig med en känsla av att fortfarande äga min egen tid. Även under de mest hektiska och galna av jobbperioder. Det betyder ju däremot inte att jag inte arbetar under arbetsdagens första timmar. Tvärtom är det nog då jag får som allra mest gjort. Jag kan svara på mail, tänka klart, fatta beslut och ta samtal utan att bli avbruten. Eller som imorse, låta en bokintervju ta nästan två timmar mer än planerat - bara för att samtalet blev så himmelens intressant. Det är en löneförmån jag aldrig vill ta ifrån mig själv.
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se