Okej, fortsättning i följetongen "män + inredning". Någon ifrågasatte varför det alltid blir så svart och vitt när killar ska skrida till verket (eller när tjejer ska tolka maskulin inredning). Well. Min högst ovetenskapliga teori är att väldigt få killar vågar ta ut svängarna på färgfronten. De är precis som de allra flesta av oss vansinnigt änsliga för att göra fel och det grafisk svartvittgrå är ju så förlåtande. Det går ju liksom inte att misslyckas matchnigsmässigt om man bara håller sig till den skalan. Och när killar väl ska välja färg upplever jag att de är lite rädda för sådana som traditionellt förknippas med kvinnlig smak. Exempelvis rosa (nu åker jag snart på moppo igen) liksom mjuka pasteller och fluffigt vitt. Ofta väljer de istället starka signalfärger som rött, gult och orange. Varav den sistnämnda är min favorit.

Foto: Douglas Friedman, Per Gunnarsson