Igår var jag i Växjö Konserthus och föreläste för Skanska om "hållbar och hälsosam" inredning inför 250 åhörare. Det är inte några underhållande föredrag att riva av. Tvärtom brukar det bli ganska deppig stämning i publiken eftersom jag pratar om tråkig information som åhörarna inte känt till sedan tidigare - men det känns desto viktigare att sprida budskapet just därför. Många verkar ha missat kopplingen mellan "hälsofarliga" och "miljöfarliga" produkter. Framförallt inom inredning.
Det går ju lite hand i hand. Det som inte är bra för miljön vid produktion och deponering är sällan särskilt bra för oss konsumenter medan vi använder grejorna. Och jag tror att just hälsoaspekten är en viktig drivkraft för att vi ska komma framåt i diskussionen och ta action i de här frågorna. Att "rädda världen" tycks inte bita som argument på tillräckligt många, men att rädda sig själva och sin familj från skadliga ämnen verkar desto fler vara intresserade av. Och kolla på livsmedelsindustrin. Där är de allra flesta av oss måna om att köpa giftfria och ekologiska bananer. Där läser vi innehållsförteckningar, handlar närproducerat när det går, undviker halvfabrikat och aktar oss för E-ämnen - och jag tror inte att det alltid beror på att vi tänker på naturen i första hand utan för att vi är oroliga för vad de här konstiga ämnena gör med våra kroppar under vår livstid. Jag tycker inte det borde vara annorlunda med vårt tänkande kring inredning, målarfärg och de onödiga kemikalier vi omger oss med i hemmet. Det dåliga i dem är ju inte bara skadligt för jorden utan påverkar även oss människor, via luften vi andas (många möbler emitterar kemikalier till inomhusluften under lång tid) eller så kommer vi i kontakt med kemikalierna via vårt största organ huden (via exempelvis möbeltextilier, kuddfodral, plädar, sängkläder, badlakan etc).
-
Skumplaster är en stor källa till vissa kemikaliehalter som finns i inomhusmiljön, eftersom deras yta är stor, materialet är poröst och det handlar om stora volymer, säger Peter Haglund som är professor i miljökemi vid Umeå universitet.
Läs mer HÄR.
Och många soffor innehåller ju just skumplast. Eller bromerande flamskyddsmedel, antimögelmedel, ftalater och perfluorerande ämnen. I importerade textilier och spånplattor kan det också finnas kemikalier som inte är godkända i Sverige, men som har missats längs vägen i distributörsledet. Men vad kan man då göra och hur ska man agera? Ställ frågor till butiken eller leverantören när du ska köpa en soffa. Vad innehåller stoppningen egentligen och hur är klädseln behandlad? Efterfråga ordentlig information och visa att det finns en efterfrågan på hållbara och miljövänliga alternativ. Och var kritisk mot dig själv. Är priset eller designen på soffan viktigare än de kemikalier den innehåller och viktigast av allt - om leverantören inte kan svara på dina jobbiga frågor - vill du verkligen ha soffan ändå?
5 tips till dig som vill undvika onödiga kemikalier och gifter i din soffa!
1. Köp en soffa som enligt tillverkaren inte har behandlats med flamskyddsmedel
2. Undvik fyllning av skumgummi eller skumplast/kallskum/polyeter/polyuretan eller polyester.
3. Leta efter en soffa med fyllning av naturmaterial – det kan vara ull, bomull, certifierat dun, fjäder, kokosfiber, tagel, gummerat tagel, naturlatex etc. Dessa material innehåller högst sannolikt inte flamskyddsmedel. Norrgavel är outstanding inom detta, men prisnivån gör märket svårtillgängligt för många. Även Ire Möbel har en Svanenmärkt soffa (formgiven av Emma Olbers) Ire ReJoin.
4. Köp en soffa eller dagbädd i trä utan fyllning – den kan du sedan komplettera med egna utvalda madrasser, kuddar och filtar i naturmaterial. Här kan du själv styra över soffans innehåll och låta kreativiteten flöda.
5. Ett alternativ kan också vara att tvätta överdragen på din soffa flera gånger för att bli av med oönskade ämnen. Dessvärre kommer då dessa giftiga ämnen riskera att spridas ut till våra vattendrag, vilket är fallet med de flamskyddsmedel som sätter sig på våra kläder.
Källa: Magnus Kähler, Kemikaliepappan
Läs mer:
